The Noise alltså bruset av människor som byggde mitt narrativ. Blev tillslut för mycket, för störande och för fel.

När jag stod upp för mig så ansågs jag vara för fel, dramatisk, fet hagga i rullstol, lyckosökerska och för mycket. Insåg då att det enda sättet att få något gjort vara att gå Digital IRL.

Jag har aldrig mått bättre än med det beslutet. Det blev lugn och ro. Jag började få det gjort jag ville ha gjort.

The Noise alltså bruset blev en lite del av vardagen och när jag väl sen blev tvungen att säga ifrån då kunde jag dela känslan med fakta och stå för mig, fakta och hur det varit och sen vad jag känner, tycker och tänker.

Men mest kunde ingen längre ta ifrån mig min kunskap med att säga “Du är för mycket”, “Du kan ingen ting” osv.