När anledningarna växer och blir fler och fler, och det blir de alltid, är det dags att kliva ett steg tillbaka och granska ärendet. Hur. När. Var. Och framför allt varför. Sedan gör man det man måste. Keep Walking.
Men först, för protokollet, kommer här ännu en anledning till att 58 dagar i träsket kom till.
Föreställ dig att du dukar upp. Du lagar mat i flera år. Du serverar varje dag, med musik, bilder, filmer och texter. Gästerna kommer, statistiken bekräftar det. De äter. De tittar. De läser.
Och sedan går de hem utan att säga tack.
Inget gillande. Ingen delning. Ingen kommentar. Inte ens en liten emoji av ren artighet. Bara tomma tallrikar och en disk som jag står kvar med.
Då har man två val. Antingen ger man upp. Eller så gör man en pivot.
En pivot, för den som inte gått kursen i affärssvenska, är att vända, göra om eller börja på nytt. Och min pivot är verkligen ett “eller”.
Jag har skjutit upp det här länge. Jag har byggt något bra på Facebook, det säger statistiken, och statistiken ljuger inte. Till skillnad från vissa andra. Men en publik som tittar och aldrig rör en knapp är ingen publik. Det är en jury som har bestämt sig för att aldrig avkunna dom.
Så från och med nu gäller följande ordning. Facebook får mig när det handlar om RJR Gang och vad de nu har hittat på. Det är trots allt där de bor, så där får de sin underhållning.
MEN här BARA om saker dom hittat på som alla behöver läsa, se och höra!
Allt annat flyttar till mina egna sidor och till Heyzine, där mina böcker, texter och dagar ligger. Och vet ni vad? Där har jag lika bra statistik och lika många läsningar. Det läses vart jag än lägger det. Skillnaden är att där slipper jag se det som gör ondast i hjärtat. Jag tror att alla om man är lite öppen i sina ögon kan förstå vad, efter alla hjälmar jag lagt ut roliga saker om på sista tiden. Det får Facebook behålla.
58 dagar i träsket är alltså min väg bort från sociala medier och ut på internet, för att börja tjäna på allt jag gör. För vi måste alla äta och betala hyra, el och allt annat som inte går att betala med visningar.
Ett exempel ur verkligheten: det börjar bli kallt ute. Jag har absolut inte råd med nya skor, och en vinter till i gamla utslitna smutsvita gympadojor är kallt. Mycket kallt. Det värmer inte en enda tå, skall jag lova, sitter ju dessutom så det är ännu kallare då.
Så ekvationen är enkel. Jag har inte råd att vara på Facebook längre.
Man brukar säga att man ska ge åtminstone en av sina frenemies något att uppdatera sig om, så att de har något att göra och något att springa till chefen med. Det är god sed. Närmast välgörenhet.
Japp. Den servicen tänker jag fortsätta med. Jag har bara flyttat butiken. Den som vill rapportera får vackert ta sig till mina egna sidor och läsa där. Där räknas varje besök. Även deras.
Hej Hå så det kan gå. Tack för värmefilten som landade i min säng härom veckan. Så behövlig.
Nu är min dröm och mål att kunna betala sånt själv framöver.
/ZitaZoo

