Det finns en tid på året som ingen almanacka varnar för.
Den börjar när mörkret lägger sig redan vid fyra, och den slutar först när det nya året fått sin första vanliga måndag.
Däremellan ligger allt som ska vara mysigt: advent, Lucia, jul, nyår YOU NAME it! Till det kommer alla födelsedagar som i mitt liv är svåra. 11 december min dotter Cheyenne, 17 december min egen och min saknade tvillingsyster. 18 december min extra syrra som jag aldrig får krama. Den 30 december min älskade dotter Luna.
Detta är en tid då allt i mitt liv prövas på alla sätt och vis. Så i år tänker jag detta lite annorlunda.
För medan andra dukar för fler, dukar en del av oss för färre. När flödet fylls av långbord och matchande pyjamasar sitter andra med telefonen i handen och väntar på ett meddelande som inte kommer. Tårar som rinner och saknaden tar nämligen ingen julledigt. Den arbetar som mest just då och nu.
Därför 58 dagar. Det är ungefär det tidsspann jag brukar vara som mest ledsen på. Så idag sätter jag igång på mitt sätt för att göra dagarna lite enklare och dela det jag ser, hittar på och DU; Det kommer alltid att finnas dolda så små länkar på saker jag tittat på här och var. För även en Hagga i Visby kan vara nyfiken (jävligt nyfiken) så och så där…
Från den 8 november till den 4 januari, den första måndagen då vardagen är tillbaka och ingen längre kräver att man ska vara glad på beställning. 58 dagar, räknade en i taget. Inte som en lång mörk tunnel, utan som 58 små dörrar. Varje dag med sitt namn, sin högtid om den har någon, och en mening från träsket som är rak nog att hålla sig i när det blåser.
Det är ingen terapi och inget löfte om att det blir lätt. Det är en plats att gå till varje dag, där någon redan har tänt lampan. För det är vad dessa dagar handlar om att JAG MÅSTE tända lampan åt mig själv, eller tända tårtans ljus när allt annat är tyst.
Så du som också räknar dagar den här tiden på året: du behöver inte räkna ensam. Kom förbi i morgon, dagen efter Men kom tillbax för jag uppdaterar när jag känner för det både dagar som varit och dagar som är och kommer. Sidan växer för varje dag, med musik, bilder och små överraskningar.
ALLTSÅ jag kommer vara mer på denna sida än på Facebook, ett tag framöver. VARFÖR enkelt det finns saker där (alltså på FB) jag försöker glömma som gör mig ledsen. Så ju mindre desto bättre.
Och till mörkret, som tror att det ska få sista ordet: du har uppenbarligen inte träffat Hagga from the swamp alltså Visby.
En dag i taget. Med kronan rak. 👑
/ZitaZoo
